Blogginlägg E: Elements of Journalism

Attityden till bloggar har förändrats ganska radikalt de senaste åren, speciellt bland journalister. Precis som Bill Kovach och Tom Rosenstiel menar i boken The Elements of Journalism, så måste gammelmedierna hänga med i den tekniska utvecklingen som pågår och har pågått under hela förra decenniet. Journalister har sett de nya sociala medierna som ett hot eller som något oseriöst och därför tagit avstånd från den nya journalistiken på nätet. Det är omöjligt att sträva emot ny teknik, dessutom borde journalister och gammelmedia se bloggarna som en möjlighet, annars finns det en risk att journalistyrket successivt försvinner.

Även om bloggar och andra socialamedier blir allt mer betydelsefulla, så tror jag egentligen inte att det hotar gammelmedierna. Det behöver inte vara antingen eller, om bara journalisterna ligger steget föra och är med i utvecklingen.

 

Jag tror att Internet och allt vad det för med sig är det bästa tänkbara för medborgare, men samtidigt finns det flera negativa aspekter. Det beror på hur man ser på det. Om vi börjar med det positiva. Journalistik är för medborgarna. Kovach och Rosenstiel menar att ” Journalism is (was) for building community. Journalism is (was) for citzenship. Journalism is (was) for democracy”. Internet ger en frihet till människor på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare. Bloggar och Internet överlag gör det möjlighet att fritt kommentera och göra sin röst hörd och kanske det viktigaste av allt - möjligheten att läsa nyheter från hela världen.

Tidigare fick människor sin lokala tidning i brevlådan och det som stod i den var deras verklighet, även om det gav en väldigt begränsad bild av världen. Tidningen var i princip den enda källa till information för människor. Jag tror att det är farligt när en nyhetsaktör får bestämma över människors tankar och åsikter. Nu kan människor skaffa information från fler ställen genom att jämföra olika nyheter från hela världen och på så sätt få en mer verklig bild av verkligheten.

”The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing.” skriver Kovach och Rosenstiel. Vilket betyder att medborgarna är det centrala i journalistiken. Nu finns möjligheten för medborgare att få tag på oändligt mycket information från journalistik på nätet, vilket gör människor fria och det är ju grundstenen i journalistik.

En negativ aspekt av journalistiken på nätet är just det faktum att det finns oändligt mycket information. För mycket information gör det svårt att avgöra som vad som är korrekt. Människor måste vara mer aktiva och tvingas sålla ut och värdera allt som finns att läsa.

 

”Journalism is so fundamental to that purpose that, as we will see, societies that want to suppress freedom must first suppress the press. They do not,interestingly, have to supress capitalism.” / The Elements of Journalism.

Det finns flera historiska exempel på detta, tillexempel Sovjetunionen och Kina är ett nutida exempel.

Något som jag tycker är otroligt intressant är det faktum att friheten i i-länderna kanske inte är så fri som vi upplever den. Officiellt är journalistiken fri i Europa och USA. Människor kan fritt utrycka sig och har tillgång till all världens journalisk, vilket är fantastiskt. Problemet är att journalistiken i väst går mer och mer åt att bli ren kommersiell journalisk. När journalistiken inte längre kommer i pappersformat och istället går att läsa gratis på Internet, så måste tidningarna få in pengar på annat sätt. Företag styr allt mer och mer tidningarna. Dels ägs många tidningar av stora kommersiella företag vilket gör att nyhetsrapporteringen måste vara lojal mot dessa företag tillexempel Disney. Dessutom har tidningarna annonsörer som de måste vara lojala mot.

Frågan är om detta är frihet. Kan vi lita på att nyheterna är korrekta, när det finns ett stort ekonomiskt intresse bakom nyheterna. I väst har vi inte regeringar som kontrollerar nyheterna, istället går vi mer och mer åt att stora kommersiella företag har kontroll över nyheterna. Utvecklingen måste ändras om människor ska ha förtroende för tidningarna och kunna vara fria medborgare. 

Blogginlägg D: Ska vi ägna åt oss kampanjjournalistik?

Kampanjjournalistik innebär att en medieaktör tar en subjektiv ställning för att förändra något i samhället.

Jag står ganska dubbelt i den här frågan eftersom jag ser att det finns både negativa och positiva aspekter av kampanjjournalistiken. Objektivitet är ju det mest grundläggande i journalistik. För att en demokrati ska fungera så måste det finnas oberoende medier som rapporterar opartiskt och objektivt. Medierna ska enligt mig ge objektiv fakta och information så att medborgarna kan skapa sina egna åsikter utifrån de fakta som medierna ger. Det måste gå att lita på att medierna alltid försöker ge en så verklig bild av verkligheten som möjligt och inte tar parti för en sida av en händelse. Kampanjjournalistik ger inte den opartiska beskrivningen av verkligheten som jag tycker att man borde förvänta sig. Dessutom tror jag att mediernas trovärdighet försämras om de väljer ut vissa händelser som viktigare än andra på grund av deras personliga åsikter. Eftersom vi lever i ett informationssamhälle där det är svårt att få opartisk fakta (eller rättare sagt så är det för mycket information från alla håll) så tycker jag att det är otroligt viktigt att de stora svenska medierna tar sitt samhällsansvar och alltid ger oss objektiv fakta. Det största problemet med kampanjjournalistik tycker jag är det faktum att vissa händelser hamnar i skuggan eller glöms bort när fokus riktas mot en annan utvald händelse. Varför tar medierna upp kampen för vissa händelser medan andra inte ägnas en tanke? För det är ju tyvärr så att när en händelse inte får mediernas strålkastarljus riktat mot sig, så finns inte problemet för de flesta människor.

1984 var allas uppmärksamhet riktat mot svälten i Eritrea, tack vare att medierna i västvärlden bedrev kampanjjournalistik för att hjälpa folket i Eritrea. Enligt BBC samlade Storbritannien in fem miljoner pund på tre dagar. Även om detta är fantastiskt så tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att andra händelser hamnar i skymundan. Till exempel så dog hundratusentals människor i granlandet Uganda under samma period, men det blev ingen kampanj i medierna vilket gjorde att människor inte brydde sig på samma sätt.

 

Självklart ser jag också att kampanjjournalistik även är positivt. Medierna har en otrolig makt i vårt samhälle. När andra makthavare så som politiker inte tar sitt ansvar eller inte räcker till, så fyller kampanjjournalistiken ett viktigt tomrum. Människor kan hjälpas på ett sätt som antagligen inte hade varit möjligt utan mediernas kampanjjournalistik.

Journalisten David Isaaks är ett annat exempel på där medierna har bedrivit kampanjjournalistik. Medierna har kämpat för honom i flera år vilket jag tycker är fantastiskt bra. Fallet David Isaak är en av få händelser som inte medierna ger upp. Varför har då just David Isaak fått sådan stor uppmärksamhet i medierna under flera år? Först och främst beror det på att han är svensk. När svenskar är inblandade i en händelse får det alltid stor uppmärksamhet i de svenska medierna, eftersom svenskar identifierar sig med andra svenskar på ett annat sätt än med människor från andra länder och kulturer. Sen beror det såklart på att han är journalist. Jag tror det till stor del handlar om att andra svenska journalister vill ställa upp för en svensk journalist. Men jag tror att det lika mycket handlar om att det som har hänt David Isaak är så långt ifrån vårt civiliserade svenska samhälle. Jag tror att medierna ofta spelar på att människor vill få bekräftat att Sverige är ett utomordentligt samhälle. De svenska medierna har i alla fall kämpat i flera år för David Isaak. Det har gjort att även svenska politiker och organisationer har hängt på kampen.

Visst finns det flera positiva exempel på kampanjjournalistik där människor har hjälpts och felaktigheter har uppklarats, men jag tycker ändå att en objektiv rapportering i slutändan ändå är viktigare. Medierna har en så otroligt viktig roll i ett demokratiskt samhälle. När medierna blir en förlängd arm till personliga åsikter är det illa och jag tror att man måste akta sig noga för att inte snudda vid propaganda. När man ser till enskilda fall så som David Isaak så tycker jag självklart att medierna gör ett bra jobb för rättvisa och mänskliga rättigheter, men om man ser till ett större perspektiv så tror jag att kampanjjournalistik är negativt för en demokrati. Min ståndpunkt är att människor är smarta nog att skapa sina egna åsikter och fatta sina egna beslut utifrån en jämlik, saklig och opartisk rapportering från medierna.

Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Min åsikt är att sanning måste vara det elementära i genren ” New Journalism”. Självklart finns det flera ”sanningar” till mycket som handlar om samhället och politik. Eller rättare sagt, det finns alltid flera sätt att se och tolka verkligheten. Jag tycker generellt att ”New Journalism” är genial. Att läsa en bok som underhåller samtidigt som man som läsare lär sig och får ett nytt perspektiv om tillexempel ett samhällsproblem är fantastiskt. Men, allt går förlorat om läsaren inte vet att uppgifterna i texten är sanning.

 El Choco Svensken i Bolivias mest ökända fängelse, är ett exempel på ”New Journalism”. I boken får läsaren följa Jonas Anderssons öde. Jonas är en svensk kille som hamnar på fängelset San Pedro i Bolivia efter att ha försökt smuggla kokain till Sverige. Kapitlen växlar mellan att beskriva Jonas liv i fängelset och olika händelser i Jonas liv innan han hamnade i Bolivia. Det gör att man som läsare får en bild av varför han gjorde som han gjorde och man förstår varför vissa händelser ledde till ett antal mindre genomtänkta initiativ. Läsaren får också följa andra personers liv tillexempel hans familj hemma i Sverige och enskilda politiker och fångar i Bolivia.

Det som jag tycker gör boken så bra är det faktum att författaren/journalisten, Markus Lutteman, även skildrar samhället i stort, utanför Jonas cell. Lutteman beskriver ett korrumperat Bolivia, där pengar är det som skiljer mellan liv och död. Det finns mycket fakta om hur samhället fungerar i Bolivia. Det gör att den här boken kan beskrivas som en blandning mellan en skönlitterär och dokumentär text. Texten känns delvis dokumentär eftersom Lutteman använder sig av mycket fakta. Det är en otroligt genomarbetad bok, och det ligger säkert flera års research bakom.  Samtidigt ger boken även en skönlitterär känsla. Författaren lägger inte bara fram all fakta som i en dokumentär text, utan fakta vävs ihop med människors liv och tankar. Blandningen mellan en dokumentär och skönlitterär text gör att det blir både lättare och intressantare att ta till sig information om ett ämne. Jag tror att den viktigaste fördelen med ”New Journalism” är att människor som annars inte skulle ha satt sig in och läst om ett samhällsproblem, kan genom dessa böcker lära sig mycket som de annars inte skulle ha vetat om.

Jag har lärt mig mycket av att läsa den här boken. Dels den intressanta beskrivningen av Jonas liv, som har gett mig en annan och mer verklig bild av smugglare. Stundtals känns det faktiskt som om det är Jonas egen dagbok som jag läser. Det som känns som ännu viktigare kunskap är den samhällsbeskrivning som Lutteman ger. Därför tycker jag att man ska ställa minst lika höga krav på sanning och källkritik som man gör med andra journalistiska texter. Som läsare tar jag för givet att de fakta som Lutteman har beskrivit är sanna. Självklart vet jag att detaljer såsom klockslag och vissa konversationer inte kan vara exakta, men det är ju inte relevant information. Eftersom boken är skriven som en skönlitterär text, så måste ju karaktärernas konversationer och tankar finnas med och det är nästintill omöjligt att få tankar helt exakta.  Samhällsbeskrivningarna och informationen om politikerna i Bolivia samt hur UD behandlade hans situation måste däremot vara sanningsenliga.  

Blogginlägg B: Etik i medierna

Ska man publicera namn på misstänkta brottslingar?

Jag tycker att det är otroligt svårt att avgöra om de positiva konsekvenserna som en namnpublicering kan resultera i kan överväga alla de negativa konsekvenser som det för med sig.

Bland de publicistiska regler som finns samlade i Spelregler för press, radio och tv står följande, ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges”. Utifrån den här formuleringen är det viktigt att fundera på vad allmänintresse verkligen betyder. Björn Häger menar i boken Reporter att ”Allmänintresse är i etiska sammanhang inte synonymt med sådant som kan intressera allmänheten, utan intresset ska grunda sig i något samhälleligt informationsbehov”.

Jag kan komma på en anledning till varför media borde publicera namn på misstänkta gärningsmän, och det är att oskyldiga liv kan räddas. Det är svårt att argumentera emot det, för vad kan vara viktigare? Att namnge en misstänkt gärningsman som tidigare dömds för tillexempel sexualbrott borde falla under benämningen allmänintresse som grundar sig i ett samhälligt informationsbehov. Stig Hadenius menar på SVD Debatt att man hade kunnat förhindra mordet på Engla om hans namn hade lämnats ut redan när polisen visste att han var en av de misstänkta för mordet på Pernilla Hallgren.

Att namnge den här personen skulle kanske ha kunnat rädda henne. Det är svårt att veta. Däremot finns det en rad negativa konsekvenser som jag tror väger tyngre.

En misstänkt brottsling är ju inte dömd, så den största risken med att publicera personens namn är ju såklart att personen är oskyldig. Visst kan man rätta till det i efterhand, men då är skadan redan skedd. Det drabbar ju inte bara den misstänkta utan även familj och vänner. Speciellt om den misstänkta bor i en liten stad där alla vet vem personen är. Sådana misstankar skulle antagligen finnas kvar i många år.

En annan tänkbar negativ konsekvens är risken att människor tar lagen i egna händer. Precis som Jan Heldin, chefredaktör på Aftonbladet, poängterar så bidrar namnpublicering till ett helt annat samhällsklimat, det är därför som den här frågan är så komplicerad och omdebatterad.

 När det gäller mordet på en homosexuell kille i Malmö, där en av de misstänkta hade publicerat inlägg med extremt religiösa åsikter på sin blogg. Är det då relevant att uppge offrets sexuella läggning samt gärningsmannens religiösa åsikter? Det faktum att han var homosexuell kan vara ett motiv, eftersom den misstänkta uppenbarligen har religiösa och fundamentalistiska åsikter. Men och andra sidan behöver det ju inte vara så och då är informationen missvisande och spär på fördomar om invandrare.

”Människors etnicitet, nationalitet, religion, sexuella läggning och liknande ska inte framhävas om det saknar betydelse och är missaktande” skriver Björn Häger i boken Reporter. Vidare menar han att ”Framhäv inte” innebär att etnicitet, nationalitet etcetera inte bör göras till huvudsak. Att enbart nämna det är en annan sak”. Utifrån det Häger säger så tycker jag nog att i det här fallet så har deras sexuella läggning och religion betydelse och relevans. Däremot tycker jag inte att deras namn bör publiceras. En annan viktig sak som är värd att poängtera är det faktum att den misstänkta hade skrivit om sina religiösa åsikter på sin blogg, alltså är hans åsikter offentliga. Han har ju själv valt att publicera det på Internet.

Etik i media är något som är otroligt svårt. Det är viktigt att man som journalist gör rätt val, eftersom de valen påverkar så många människors liv. 

Blogginlägg A: NYHETSVÄRDERING

“The press may not be successful much of the time in telling people what to think, but it is stunningly successful in telling its readers what to think about… The world will look different to different people, depending on the map that is drawn for them by writers, editors and publishers of the newspaper they read.“ (Bernard Cohen)



Bengt Johansson skiljer mellan två grundläggande föreställningar som styr nyhetsurvalet. Den ena är intressanta nyheter och har att göra med kommersiella intressen. Ur det perspektivet kan man se ett medieföretag som vilket annat företag som helst, alltså är det centrala att gå med vinst. Nyheten är en produkt som ska säljas. Vad som blir en nyhet styrs alltså av marknaden, vad kunden vill ha. Den andra är styrd av normer och ideologi. Vad som blir en nyhet handlar om vad redaktionen anser att publiken bör veta, vad som anses vara viktigt för människor.
Inom nyhetsvärderingsforskningen finns en rad kriterier som avgör om en händelse blir en nyhet. Ju fler kriterier händelsen uppfyller, desto större är chansen att händelsen blir publicerad och uppmärksammad.
Håkan Hvitfeld är en av flera forskare som gjort en sammanställning över dessa kriterier.
1.Den behandlar politik, ekonomi eller brott och olyckor.
2.Det är kort geografiskt och kulturellt avstånd till händelsen.
3.Förhållandena är sensationella eller överraskande.
4.Det handlar om enskilda elitpersoner.
5.Den beskrivs tillräckligt enkelt.
6.Den är viktig och relevant.
7.Den utspelas under kort tid men som del av ett tema.
8.Den har negativa inslag.
9.Den har elitpersoner som källor.







DN:s artikel om mordet på Hamasledaren Mahmoud al-Mabhouh uppfyller nästan alla dessa kriterier. Dessutom tror jag att händelsen kan placeras under de båda grundläggande styrfält som Bengt Johansson framhåller i sin studie. Händelsen kan beskrivas som kommersiellt intressant, dels eftersom det är ett mord men mer intressant är de mystiska omständigheterna runt mordet. Händelsen anses också viktig, om man utgår från Bengt Johanssons styrfält. Det är ett politisktmord och Israel-Palestina konflikten en del av världspolitiken.
Här är en analys av den här händelsen utifrån Håkan Hvitfelds sammanställning:
1. Händelsen behandlar både politik och brott. Det ett mord på en Hamasledare som den Israeliska underrättelsetjänsten Mossad misstänks ligga bakom. Dessutom har Europeiska pass blivit förfalskade.
2. Det här är ett kriterium som inte riktigt passar in på den här händelsen. Händelsen är varken geografiskt eller kulturellt nära Sverige. Skulle den här händelsen utspela sig i ett europeiskt land så hade händelsen antagligen hamnat på löpet, men och andra sidan hade det antagligen inte skrivits en rad om händelsen om det inträffat i tillexempel Kina. Mellanöstern intresserar media i väst av andra skäl än att det ligger kulturellt och geografiskt nära oss.
3. Det här mordet kan verkligen ses som sensationellt. Det är inget vanligt mord, utan liknar mer ett mord taget ur en deckare (precis som journalisten poängterar i artikeln). Det är ett mystiskt lönnmord, där lösskägg och falska pass har används.
4. Mahmoud al-Mabhouh kan absolut ses som en elitperson. Han är en nyckelperson i Palestina- Israel konflikten. Mahmoud al-Mabhouh var en dem som grundade Hamas militära gren som idag styr Gaza.
5. För att vara en del av en otroligt komplicerad politiskkonflikt så har den här artikeln beskrivits på ett ganska enkelt sätt.
6. Händelsen tycker jag både är viktig och relevant. Det som gör händelsen extra relevant är det faktum att flera Europeiska pass har förfalskats. Identiteterna är stulna från britter, irländare, en fransman och en tysk. Israeliska Mossadagenter misstänks ligga bakom mordet och eftersom europeiska pass har blivit förfalskade blir det här antagligen en diplomatiskangelägenhet.
7. Händelsen utspelades under en kort tidsperiod, men är en del av en större konflikt.
8. Det finns i allra högsta grad negativa inslag i den här artikeln.
9. Polischefen i Dubai (där mordet inträffade) är citerad vilket kan ses som en bra källa. Artikeln är skriven med TT som källa.
En sak som är viktig att tillägga är att det finns foto på de misstänkta lönnmördarna, dessutom finns det även en film från övervakningskameror. Björn Häger nämner i boken Reporter att en händelse där det finns tillhörande foto har mycket större chans att bli publicerat. Det är alltså en viktig aspekt i nyhetsurvalet.



Jag tycker det är otroligt intressant att jämföra medier från andra länder och se vad de svenska medierna har valt bort i sin nyhetsvärdering.
Tisdag den 16 februari kan man läsa i New York Times att 24 poliser sköts i Indien på måndagseftermiddagen. Det är inte en enda svensk tidning som har uppmärksammat händelsen, varken Aftonbladet, Expressen, DN eller Svenskan. Jag förstår inte varför de svenska medierna har ignorera detta. Även om händelsen är geografiskt och kulturellt avlägset, så borde ändå 24 mördade poliser vara en nyhet i Sverige. Händelsen uppfyller de andra kriterier som avgör om det blir en nyhet. Det handlar om mord på poliser, dessutom är det en politiskkonflikt där Maoister har erkänt dådet. Det är verkligen en sensationell händelse, eftersom Maoistrebeller stormade ett läger mitt på dagen. Rebellerna färdades på motorcyklar och sköt mot poliserna. Det är sällan förekommande att ett så stort antal poliser blir skjuta och händelsen borde därför ha ett stort nyhetsvärde. Jag tror att en viktig anledning till att den publicerades i New York Times är det faktum att det är en tidning med extremt stora ekonomiska resurser och de har därför många korrespondenter över hela världen. Anders R. Olsson konstaterar tillexempel att ”där det inte finns några korrespondenter finns det inga nyheter”.