fredag 19 mars 2010

Blogginlägg B: Etik i medierna

Ska man publicera namn på misstänkta brottslingar?

Jag tycker att det är otroligt svårt att avgöra om de positiva konsekvenserna som en namnpublicering kan resultera i kan överväga alla de negativa konsekvenser som det för med sig.

Bland de publicistiska regler som finns samlade i Spelregler för press, radio och tv står följande, ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges”. Utifrån den här formuleringen är det viktigt att fundera på vad allmänintresse verkligen betyder. Björn Häger menar i boken Reporter att ”Allmänintresse är i etiska sammanhang inte synonymt med sådant som kan intressera allmänheten, utan intresset ska grunda sig i något samhälleligt informationsbehov”.

Jag kan komma på en anledning till varför media borde publicera namn på misstänkta gärningsmän, och det är att oskyldiga liv kan räddas. Det är svårt att argumentera emot det, för vad kan vara viktigare? Att namnge en misstänkt gärningsman som tidigare dömds för tillexempel sexualbrott borde falla under benämningen allmänintresse som grundar sig i ett samhälligt informationsbehov. Stig Hadenius menar på SVD Debatt att man hade kunnat förhindra mordet på Engla om hans namn hade lämnats ut redan när polisen visste att han var en av de misstänkta för mordet på Pernilla Hallgren.

Att namnge den här personen skulle kanske ha kunnat rädda henne. Det är svårt att veta. Däremot finns det en rad negativa konsekvenser som jag tror väger tyngre.

En misstänkt brottsling är ju inte dömd, så den största risken med att publicera personens namn är ju såklart att personen är oskyldig. Visst kan man rätta till det i efterhand, men då är skadan redan skedd. Det drabbar ju inte bara den misstänkta utan även familj och vänner. Speciellt om den misstänkta bor i en liten stad där alla vet vem personen är. Sådana misstankar skulle antagligen finnas kvar i många år.

En annan tänkbar negativ konsekvens är risken att människor tar lagen i egna händer. Precis som Jan Heldin, chefredaktör på Aftonbladet, poängterar så bidrar namnpublicering till ett helt annat samhällsklimat, det är därför som den här frågan är så komplicerad och omdebatterad.

 När det gäller mordet på en homosexuell kille i Malmö, där en av de misstänkta hade publicerat inlägg med extremt religiösa åsikter på sin blogg. Är det då relevant att uppge offrets sexuella läggning samt gärningsmannens religiösa åsikter? Det faktum att han var homosexuell kan vara ett motiv, eftersom den misstänkta uppenbarligen har religiösa och fundamentalistiska åsikter. Men och andra sidan behöver det ju inte vara så och då är informationen missvisande och spär på fördomar om invandrare.

”Människors etnicitet, nationalitet, religion, sexuella läggning och liknande ska inte framhävas om det saknar betydelse och är missaktande” skriver Björn Häger i boken Reporter. Vidare menar han att ”Framhäv inte” innebär att etnicitet, nationalitet etcetera inte bör göras till huvudsak. Att enbart nämna det är en annan sak”. Utifrån det Häger säger så tycker jag nog att i det här fallet så har deras sexuella läggning och religion betydelse och relevans. Däremot tycker jag inte att deras namn bör publiceras. En annan viktig sak som är värd att poängtera är det faktum att den misstänkta hade skrivit om sina religiösa åsikter på sin blogg, alltså är hans åsikter offentliga. Han har ju själv valt att publicera det på Internet.

Etik i media är något som är otroligt svårt. Det är viktigt att man som journalist gör rätt val, eftersom de valen påverkar så många människors liv.