Kampanjjournalistik innebär att en medieaktör tar en subjektiv ställning för att förändra något i samhället.
Jag står ganska dubbelt i den här frågan eftersom jag ser att det finns både negativa och positiva aspekter av kampanjjournalistiken. Objektivitet är ju det mest grundläggande i journalistik. För att en demokrati ska fungera så måste det finnas oberoende medier som rapporterar opartiskt och objektivt. Medierna ska enligt mig ge objektiv fakta och information så att medborgarna kan skapa sina egna åsikter utifrån de fakta som medierna ger. Det måste gå att lita på att medierna alltid försöker ge en så verklig bild av verkligheten som möjligt och inte tar parti för en sida av en händelse. Kampanjjournalistik ger inte den opartiska beskrivningen av verkligheten som jag tycker att man borde förvänta sig. Dessutom tror jag att mediernas trovärdighet försämras om de väljer ut vissa händelser som viktigare än andra på grund av deras personliga åsikter. Eftersom vi lever i ett informationssamhälle där det är svårt att få opartisk fakta (eller rättare sagt så är det för mycket information från alla håll) så tycker jag att det är otroligt viktigt att de stora svenska medierna tar sitt samhällsansvar och alltid ger oss objektiv fakta. Det största problemet med kampanjjournalistik tycker jag är det faktum att vissa händelser hamnar i skuggan eller glöms bort när fokus riktas mot en annan utvald händelse. Varför tar medierna upp kampen för vissa händelser medan andra inte ägnas en tanke? För det är ju tyvärr så att när en händelse inte får mediernas strålkastarljus riktat mot sig, så finns inte problemet för de flesta människor.
1984 var allas uppmärksamhet riktat mot svälten i Eritrea, tack vare att medierna i västvärlden bedrev kampanjjournalistik för att hjälpa folket i Eritrea. Enligt BBC samlade Storbritannien in fem miljoner pund på tre dagar. Även om detta är fantastiskt så tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att andra händelser hamnar i skymundan. Till exempel så dog hundratusentals människor i granlandet Uganda under samma period, men det blev ingen kampanj i medierna vilket gjorde att människor inte brydde sig på samma sätt.
Självklart ser jag också att kampanjjournalistik även är positivt. Medierna har en otrolig makt i vårt samhälle. När andra makthavare så som politiker inte tar sitt ansvar eller inte räcker till, så fyller kampanjjournalistiken ett viktigt tomrum. Människor kan hjälpas på ett sätt som antagligen inte hade varit möjligt utan mediernas kampanjjournalistik.
Journalisten David Isaaks är ett annat exempel på där medierna har bedrivit kampanjjournalistik. Medierna har kämpat för honom i flera år vilket jag tycker är fantastiskt bra. Fallet David Isaak är en av få händelser som inte medierna ger upp. Varför har då just David Isaak fått sådan stor uppmärksamhet i medierna under flera år? Först och främst beror det på att han är svensk. När svenskar är inblandade i en händelse får det alltid stor uppmärksamhet i de svenska medierna, eftersom svenskar identifierar sig med andra svenskar på ett annat sätt än med människor från andra länder och kulturer. Sen beror det såklart på att han är journalist. Jag tror det till stor del handlar om att andra svenska journalister vill ställa upp för en svensk journalist. Men jag tror att det lika mycket handlar om att det som har hänt David Isaak är så långt ifrån vårt civiliserade svenska samhälle. Jag tror att medierna ofta spelar på att människor vill få bekräftat att Sverige är ett utomordentligt samhälle. De svenska medierna har i alla fall kämpat i flera år för David Isaak. Det har gjort att även svenska politiker och organisationer har hängt på kampen.
Visst finns det flera positiva exempel på kampanjjournalistik där människor har hjälpts och felaktigheter har uppklarats, men jag tycker ändå att en objektiv rapportering i slutändan ändå är viktigare. Medierna har en så otroligt viktig roll i ett demokratiskt samhälle. När medierna blir en förlängd arm till personliga åsikter är det illa och jag tror att man måste akta sig noga för att inte snudda vid propaganda. När man ser till enskilda fall så som David Isaak så tycker jag självklart att medierna gör ett bra jobb för rättvisa och mänskliga rättigheter, men om man ser till ett större perspektiv så tror jag att kampanjjournalistik är negativt för en demokrati. Min ståndpunkt är att människor är smarta nog att skapa sina egna åsikter och fatta sina egna beslut utifrån en jämlik, saklig och opartisk rapportering från medierna.
